Vraket är 18,7 meter långt och 5,3 meter brett midskepps. Lämningen är relativt platt med den högsta punkten ca en meter över botten. Vraket har något slagsida åt styrbord och ligger parallellt med stranden, i nordsydlig riktning med fören mot norr. Sedan första besöket på platsen år 1993 har en hel del sand försvunnit i och kring vraket. Mycket sand ligger dock kvar innanför skrovet och döljer stora delar av detta. Kölsvin med mastspår, kölen, bordläggning, innergarnering, bottenstockar och akterstäven hör till de huvudsakliga detaljer som syntes ovan sanden och som under de följande åren kom att bli föremål för en mera ingående dokumentation.

Upp
 

Kölsvinet består av två delar med en total längd på 13,55 m. Skarven mellan dessa bägge delar, i form av en bladlask, är 31 cm lång, belägen 2,55 - 2,86 m från akter ände. Kölsvinet har en förtjockad del vilken hålls på plats med hjälp av björnar, ursprungligen 10 stycken till antalet varav 5 är bevarade och sitter i sitt läge. Förutom mastspår rymmer den förtjockade delen även ett spår till en snedstötta för masten.

Skalenlig översiksmodell över Skanörskoggen. Hon ligger på styrbord sida som härigenom blivit bäst bevarad då den tidigt kommit ner i den skyddande sanden.

Kölsvinets snittmått längst akterut är 10 cm hög och 12,5 cm bred, 5 m från akteränden 15 cm hög och 21 cm bred samt 11 m från akteränden 25 cm bred (inget mått kunde tas på höjden). Hela den förtjockade delen är 162 cm lång, 50 cm bred och 28 cm hög. Det rektangulära urtaget för masten har måtten 69 x 43 cm och har även ett mindre hak i kanten mot aktern vars funktion kan ha varit att justera/spärra själva masten. Mitt i detta mastspår har även ett mastmynt, 20,5 mm i diameter, i silver placerats. På grund av myntets långt gångna korrosion går det inte att utläsa några data från detta. Spårets mått för snedstöttan är 33 x 17 cm och är placerad ca 80 - 113 cm akter om mastspåret med den djupaste delen (mot aktern) 12 cm djup. Bredden på de stöttande björnarna är 16-19 cm, höjden ca 25 cm och de sitter med 12-15 cm långt mellanrum.

Samtliga björnar på babordssidan är bortslitna, vilket sannolikt skedde när den brytskada uppkom som syns på mastspåret. Dymlingarna som hållit björnarna på plats är brutna rakt av jäms med spantet. Händelse-förloppet när skadan uppkom kan givetvis sättas i samband med förlisningen. Skeppet har fått slagsida mot styrbord i samband med grundstötningen. Lutningen på skeppet i kombination med vind i seglet har gjort att påfrestningen blivit för stor på den kraftiga masten som knäckts ur sitt spår i kölsvinet. En vid förlisningen kraftig slagsida åt styrbord skulle också förklara mängden fynd på utsidan av skrovet.

 

Kölen ligger djupt ner i sanden och under en större mängd konkretioner. Detta har inneburit att det inte gått att ta tillfredsställande mått på dess konstruktion, varken på ovansidan, dess ändor eller på undersidan.

Delar av förens ände rensades fram varifrån mått togs akterut fram till en uppskattad ände vid bordplankornas avslutning i aktern (med stävens spunning på ca 25 cm i nederkant borträknad).

 

Kölens ovansida i fören är 22 cm bred och höjden 30 cm innan den rundas av på undersidan. 150 cm närmare aktern, där den försvinner in under spant och kölsvin, är bredden 30 cm. I aktern, ca 50 cm akter om kölsvinet, mättes kölens bredd på ovansidan till 32 cm och höjden var 22 cm. I aktern dokumenterades trekantsformade tätningslister på insidan mellan kölen och de första bordläggningsplankorna.

Upp
 

 

På modellen syns tydligt det välbevarade kölsvinet med urtag för mast, innergarneringen, bottenstockarna och bordläggningen.

Upp
 

Det är 7 st bordplankor bevarade på styrbords sida och 5 st på babords sida. De tre första borden närmast kölen ligger på kravell hela vägen från för till akterstäv. Bredden skiftar mellan 35-38 cm och tjockleken mellan 4-4,5 cm. Borden är skarvade med tunglaskar. Längden på laskarna är omkring 60 cm. På en bordplanka på babordssidan, som lossnat från sitt läge, syntes tydliga märken efter omböjda spikar. I fören indikerar de bevarade bordsändorna på styrbords-sidan den vinkel som förstäven haft, mellan 35-38 graders lutning (något osäkert på grund av erosion). Tätningslister som hållit drev på plats hittades både på utsidan och insidan på de partier där borden ligger på kravell. Detta är en avvikelse vid jämförelser med andra koggfynd som vanligtvis placerar tätningslister endast på utsidan. Man kan inte se några angrepp i träet av skeppsmask/borrmusslor. Antingen har bordläggningen blivit behandlad med något som gör att dessa inte angripit träet eller så har skeppet endast seglat i vatten där mask/musslor inte lever, dvs i Östersjön med låg salthalt i vattnet.

Upp
 

Bredden på innergarneringsplankorna är i medeltal 45 cm och tjockleken är mellan 3 - 3,5 cm och de har fästs med trädymlingar i bottenstockarna. Avstånden mellan plankorna är 9-11 cm. På babords sida, i fören, sitter en innergarneringsplanka som troligtvis blivit återanvänd. Plankan har ett urtag som uppvisar stora likheter med haken i bordläggningsplankorna på Bremenkoggen där de tvärgående balkarna går igenom skrovet. Placeringen av denna planka på Skanörskoggen är emellertid under vattenlinjen vilket utesluter funktionen som urtag för genomgående balk. Anledningarna till att den här plankan blivit använd kan vara att den antingen är från en äldre skeppskonstruktion eller så kan den vara felhuggen och egentligen varit avsedd att passa på annan plats i detta eller i ett annat skepp. Endast den nedersta delen av spanten, bottenstockarna, är bevarade. Flera av dessa har knäckts eller förskjutits ur sitt läge, antingen vid förlisningstillfället eller senare p.g.a.naturens påfrestningar.

Upp