Dagbok
Skanörskoggen
|
|
Veckorapport
2000
|
vecka
01 - 10
|
|
Klockning
av spikarna. |
|
Sättning
av det första bordet. |
|
Första
lasken sättes ihop. Utsågning av bottenstockar. |
|
Drevning
av sambordet. Sättning av drevlist på insidan. |
|
Omdrevning,
eftersom mossan hade expanderat av regn. |
|
Förkastellet
börjar ta form, något modifierad. |
|
Basningen
av bord kom igång igen efter en tids uppehåll. |
|
Injustering
av bottenstockarna. |
|
Sättning
av andra bordgången. |
|
Sättning
av tredje bordgången. |
|
|
|
|
|
|
|
V.1
3 - 5 Januari
Upp
|
Måndag 000103: Tanktest. Testborden höll tätt medan själva
tanken gav vika efter att vatten hade fyllts till en höjd av 2,4 meter,
vilket motsvarar ett tryck på 0,24 atmosfärers övertryck och
som är likvärdigt till det tryck som koggen kommer utsättas för vid
sin maximala djupgång. Då tanken började läcka kunde man dock inte
utröna huruvida testborden hade hållt helt tätt. En ny tank måste
således byggas, denna gång i form av en låda där man för in vatten
under tryck.
Klockning av spikar. Detta görs genom att man med hjälp av en blåslampa
värmer upp de platta huvudena på spikarna. När dessa sedan är glödande,
hamrar man till dem så att de blir rundade. Man arbetar just nu med
spikar med en längd av 180 mm, vilka ska användas vid sättningen av
borden, samt spikar med en längd av 105 mm, vilka ska användas till
laskningen och fastsättningen av bordhalsarna mot stävspunningarna. |
V.2
10 - 14 Januari
Upp
Upp
|
Måndag 000110: Bordläggning, andra bordgången vid aktern
på babords sida. Klockning av spikar.
Tisdag 000111: Hampa lades i förstävens knäskarv då försök
med att använda mossa hade misslyckats. Det är ytterst viktigt att
skarven i stävknät håller tätt eftersom inträngande vatten annars
leder till att hela fören ruttnar. Detta är särskilt olämpligt då
förstäven ska ta emot de största belastningarna på skeppet.
Torsdag 000113: Sättning av det första bordet vid
babords akterdel. Till att börja med stryker man tjära i lanningen
på bordplankan och kölen, sedan läggar man på rikligt med mossa.
Efter att ha passat in bordplankan på rättplats sätter man tvingar
och drar åt så hårt det går. Det visade sig dock att man fick in
bordet ännu närmare mot kölen efter att spikarna kommit på plats,
något som indikerar hur bra plankan nu sitter. Spikarna som sitter
längs med kölen visade sig dock vara för långa för att man skulle
kunna slå in dem hela vägen och huvudena hade en tendens att gå
av vid härdningen under svetskanten till huvudbrickan, då ungefär
3/4 av spiken slagits in. Man kapade således av 3 centimeter av
de 18 urspungliga. Efter att man gjort detta framskred arbetet med
sättningen mycket bättre.Av
de första 20 spikarna gick huvudena av på 2 stycken och en av dessa
p.g.a att man försökte dra ut spiken, något som visade sig vara
ett omöjligt företag efter att mer än halva hade slagits in.
För
att fästa sambordets hals mot spunningen i stävknäet används 105
mm lång spik. Sättningen går till på följande vis: Man börjar med
att förborra hål, annars skulle det vara omöjligt att slå in spiken
i det hårda ekträet. Efter att ha strukit på tjära vid borrhålet
slår man sedan in den rektangulärt formade spiken så att långsidan
sitter med 45 graders vinkling räknat medurs från lodlinjen. På
detta vis sitter spiken i vinkel mot ådringen som löper horisontellt
och kommer därför att ha ett bra fäste även när träet krymper. Man
lindar även hampa på undersidan av spikhuvudet för att täta spikhålet
ordentligt. Spikarna sätts med 15-17 centimeters mellanrum och i
bordhalsarnas infästning i stävspunningarna används 9 spikar.
|
V.3
17 - 21 Januari
Upp |
Måndag 000117: Sättning av babords sambord samt laskning.
Lasken ska enligt byggregler vara sju gånger längre än vad bordplankan
är tjock. Detta innebär för sambordet att lasken är 35 cm lång. Efter
att ha bestrukits med tjära och mossa lagts på sammanfogas lasken
med hjälp av 12 spikar som sätts från både in och utsidan, varefter
spikarna bockas i två nittiograders vinklar och slås tillbaka in i
lasken igen, s.k. omböjd spik.
Tillverkning av utrustning till repslagarbanan. Förlagorna till
utrustningen är framtagen utifrån gamla fotografier från sekelskiftet
då repslagningsindustrin fortfarande var verksam.
Man har tillverkat den nya tanken som denna gång bara är en liten
låda som byggts ovanpå testbordet. Under test började dock även lådan
att läcka i fogarna.
Harry Alopaeus bygger en ny modell i skala 1:20 där alla detaljerna
på koggen kommer att återfinnas. |
V.4
24 - 28 Januari
Upp
|
Torsdag 000127: Utsågningen framskrider av bottenstockarna.
De första spant som tillverkas kommer att sitta i aktern och är således
kraftigt V-formade. En del problem finns angående röta och järnskrot
som påträffas i de tjocka grenklykor och stockar som krävs för utsågningen.
Eftersom bottenstockarna är av mycket varierande storlek och utformning
kan man anpassa utsågningen varteftersom dessa problem uppstår.
Drevning sker samtidigt av nåten mellan samborden och kölen. Det går
till så att mossa pressas ned i nåten mellan bordgångarna och därefter
slås in med hjälp av drevjärnen. Detta är ett mycket tidsödande projekt
då det är viktigt att nåten verkligen är tät och mossan sitter riktigt
fast.
Tillverkning av list för insidan av nåten. Det är mycket viktigt att
listen är helt plan och sitter kloss mot borden, då det annars kan
komma in vatten i eventuella springor, något som försämrar tätheten.
I förstävknäet är arbetet extra svårt, då man här måste ta hänsyn
till både nivåskillnader och breddskillnader.
Tillverkning sker av hörnstolpar till förkastellet.
Man har gjort en resa till norra Tyskland för att leta efter nya ekstockar.
Helst vill man nu få tag på träd där rötter och kronor finns med,
då stora svängda trästycken kommer att behövas för spanten. |
V.5
31 Januari - 4 Februari
Upp |
Tisdag 000201: Efter att det regnat ihärdigt under helgen
visade det sig att den mossa man drevat med hade blivit blöt och expanderat
så att en hel del tryckt upp ur skarven mellan kölen och sambordet.
Då drevningen måste vara helt tät får inte mossan vara våt och expanderad
när tätningslisten sätts över, således var man tvungen att riva bort
det blöta drevet och börja om från början igen. För att samma problem
inte skulle upprepas har man nu täckt med plast på de områden
som drevats men ännu inte fått någon list. |
V.6
7 - 11 Februari
Upp
|
Tisdag 000208: Man kan nu börja se de yttre formerna på förkastellet,
som blivit 1,5 meter bredare vid basen än prototypen för att förskjuta
tyngdpunktens placering mer mot fören. Jobbet med drevningen fortsätter
liksom utsågningen av bottenstockarna. |
V.7
14 - 18 Februari |
Fredag 000218: Basningen av bord har kommit igång igen efter
en tids uppehåll. Sättningen av babord akters andra bordgång. Konstruktionen
av förkastellet fortsätter liksom utsågning av bottenstockar. |
V.8
21 - 25 Februari
Upp |
Fredag 000225: För
de genomgående bultarna har man borrat hål rakt igenom de V-formade
bottenstockarna, vilket i vissa fall betyder att uppemot 70
cm ekträ måste forceras, ett arbete som tar en hel dag i anspråk.
Man har även påbörjat det problematiska arbetet med att passa in bottenstockarna
till de lagda bordgångarna, något som är ett tungt arbete eftersom
de tyngre stockarna väger omkring 200 kg styck. Till de största använde
man sig av en lastbilskran medan de mindre sätts in för hand. Därefter
får man göra justeringar och såga till spanten så att de perfekt passar
skrovet. Några bottenstockar är så stora att de inte kunnat sågas
ut ur en bit, utan får bestå av två sammanfogade delar. |
V.9
28 Februari - 3 Mars
Upp
Upp
|
Tisdag 000229: Arbete
har påbörjats med att hugga ut ämnen till de trädymlingarna som kommer
att sitta mellan plank och spant. Dessa kommer sedan att svarvas runda
och till rätt proportioner. Till att börja med tillverkas de tjockaste
och längsta dymlingarna, vilka har en diameter på 38 mm och en längd
på upp till 80 cm. Man gör de största dimensionerna först för att
dymlingar som spricker eller får skador ska kunna göras om till mindre
sorter och därmed minskar man mängden spillvirke. Dymlingarna tillverkas
av ek. Harry Alopaeus har dimensionerat dymlingarna utifrån Skanörskoggens
fynd eller från jämförelser med Bremenkoggen.
Sättning pågick nu för fullt av andra bordgången. En hel del problem
har funnits med sprickbildningar i ekplankorna efter bordläggningen
men dessa har varit tillräckligt små för att borden ändå ska kunna
ses som användbara. Man bestryker farozonerna med tjära och håller
ihop de något större sprickorna med hjälp av järnklamrar. Man har
vidare upptäckt en del problem under turningen av borden. På slutet
av en eftermiddag kan två bord ligga helt fogade mot varandra för
att nästa morgon ha en stor springa mellan sig. Förändringarna av
bordens läge har sin grund i de temperaturskillnader som finns mellan
dag och natt. Då det är viktigt att man håller kvar borden i sitt
läge när man sedermera ska dreva nåten har man således satt temporära
klamrar, s.k. spijkepinnes, på insidan mellan bordgångarna.
Torsdag 000302: Idag mottogs för första gången
en skolklass på varvet, där entusiasmen vid visningen var stor både
bland lärare och elever liksom bland de fotografer och reportrar som
närvarade. Sven Rosborn höll föredrag om bland annat Skanörskoggens
historia och de upptäckter man gjort vid vraket samt de olika momenten
inom rekonstruktionsarbetet. Arbete med att sätta upp de olika arbetsredskapen
för repslagarbanan, vilken kommer att ligga utmed vattnet bredvid
varvet, har påbörjats. Sinisa Georgijevic, den nya arkitekten
vid varvet, ritar ut hur borden ska ligga på spantrutorna. Detta arbete
kräver en hel del planering och funderingar då man måste passa in
varje enskilt bord utan att det blir för svårt sedan att sätta dem.
|
V.10
6 - 10 Mars
Upp |
Fredag 000310: Sinisa är i full färd med arbetet att justera
linjeritningar. Han poängterar problemet med att göra justeringar
för linjeritningarna, emedan turningen hela tiden förändras mellan
projekteringen och verkligheten. Vid första bordgången skiljer sig
den faktiska nåtens höjd redan 3-4 cm från projekteringsritningen,
vilket motsvarar omkring 10 % av den totala höjden. Detta komplicerar
naturligtvis den vidare planeringen för turningen av de övriga bordgångarna,
men detta är enligt Harry Alopeaus ett problem som varje båtsbyggare
måste räkna med.
Tekniken med att bygga i blött virke kommer göra detta problem än
mer uppenbart i samband med att ekplankorna kommer att krympa. Vidare
kompliceras arbetet ytterligare av att plankorna i princip aldrig
är jämnbreda, i vissa fall skiljer sig bredden upp till 30 %. Man
måste dessutom ta hänsyn till att plankorna efter de tre första
bordgångarna kommer att vara lagda i klink. Sålunda får arkitekterna
ofta konsultera Harry och byggarbetarna för att kunna göra sina justeringar
så korrekt som möjligt. Dessa justerade linjeritningar kommer dock
inte att stämma med det slutliga bygget på grund av bland annat den
ovannämnda krympningen och det faktumet att trä är ett organiskt material
som hela tiden rör sig och ändrar form.
Bordläggning påbörjades av tredje bordgången efter att man haft en
del problem med babord förs andra bord. Man har nu också fäst de s.k.
spijkepinnes, järnklamrar, mellan den första och andra bordgången
samt stöttar utsidan av skovet med träbalkar. Det sätts en spijkepinne
varje 20 cm. |