Skanörskoggen/dagbok

SKANÖRS
KOGGEN
DAGBOK

Veckorapport 1998
Veckorapport 1999
vecka 01 - 10
vecka 11 - 20
vecka 21 - 30
vecka 31 - 40
vecka 41 - 52
Veckorapport 2000
Veckorapport 2001
Veckorapport 2002
Veckorapport 2003

Dagbok Skanörskoggen

Veckorapport 1999
vecka 41 - 52
v.41	Turningen påbörjas.
v.42	Kölsvinet sågas ut.
v.43	Premiär för basningen av bordplankor och bordläggning.
v.44	Rodret ihopsatt. Ytterstävar sågas ut. Prototyp till förkastellet byggs.
v.45	Utsågning av spunningar. Tillverkning av bordtvingar.
v.47	Uppsågning av betabalkar.
v.48	Beställning av spikar.
v.49	Röjning efter stormen som drabbade Skåne i helgen.
v.50	Tester inför drevningen av kravellborden.
v.51	Vattentank bygges för att testa drevningens täthet i ett testbord.

V.41 11-15 Oktober Upp	Måndag 991011: Samtliga 22 spantmallar är monterade på sina platser och det börjades spikas på turningarna längs sidorna för att se hur spanten står. Man fick därefter riva ner den första turningen eftersom det visade sig att två av spantmallarna (+4 och -4) stod fel. Man fick således börja om med att posta och justera spantmallarna så att de stämde med turningen. Tisdag 991012: Spantmall nr 20 höjdes c:a 100 mm utan problem och man började även att hugga ut spunningen i för och akter samtidigt som kölen hyvlades till rätt mått på bredden. En ritningsförteckning håller på att sammanställas.
V.42 18-22 Oktober Upp	Tisdag 991019: Man gjorde en testbasning av en planka för att se hur träet betedde sig under vridmoment. Det uppstod dock snabbt en spricka i sidan och man kunde börja föreställa sig de problem som skulle komma framöver i samband med bordläggningen. Dessa ska nämligen kunna passas in exakt i spunningarna i stävarna och beräkningarna för detta försvåras i och med att borden också kommer att vara vridna axialt. Kölsvinet har sågats ut. Denna mäter 13,5 meter i längd och har en förtjockad rektangulär del på mitten som mest mäter 52 cm i bredd och är 3,5 meter lång. Här kommer så småningom ett mastspår att sågas ut samt ett spår till en snedstötta för masten. Kölsvinet smalnar av vid ändarna och är här 18 cm bred, medan närmare mot mitten 28 cm. Tjockleken varierar mellan 18 cm i ändarna och 30 cm i mitten. Kölsvinet kommer sedemera att läggas ovanpå bottenstockarna. På Skanörskoggen var kölsvinet intakt men var vid fören delvis begravd i sand. Måtten på rekonstruktionen är desamma som orginalet men koggvrakets kölsvin bestod av två delar som var ihopförda medelst en lask 2 meter från den aktre ändan. Då man lyckades få ut det rekonstruerade kölsvinet i en del ansågs det meningslöst att såga detta itu för att följa orginalet, då detta försämrar hållfastheten (se kölstocken). På Bremenkoggen är stocken endast i en del och mäter 11 meter.
V.43 25-29 Oktober Upp	Tisdag 991026: Premiär för basningen och bordläggningen av de första sambordplankorna. 10 man krävdes för att ta ut virket ur basen, där de legat i 5 timmar. Tidigare hade en del problem funnits med att få en ånggenerator som klarade av att få upp basen i rätt temperatur, något som dock gick bra denna gång. På cirka 10 minuter hade man spännt fast borden med hjälp av tvinnar till spunningen i kölen och i akterstäven. Då hade temperaturen på plankan fallit från 100 grader till ljummen. Arbetet förlöpte väl och borden passade fint efter en del precisionsarbete. Tillverkning av spelen pågår för fullt, arbete gjordes både av ställningen till gångspelet (kapstanen) samt uttagen för handstängerna till det horisontalt stående vindspelet (ankarspelet). En tidigare kapstan hade tidigare tillverkats, men då den nästan var klar upptäcktes att kärnan var rutten och man hade blivit tvungen att kassera denna. Istället kommer den att ingå i museets utställning över koggen. Rodrets tre delar var nu ihopsatta. Rodret mäter 6,5 meter i höjd och är dimensionerad utifrån akterstäven som hittades på Skanörskoggen. Byggtekniken är annars den samma som på rekonstruktionen av Bremenkoggen, där också orginalet saknade roder. Man har på insidan av rodret fäst de olika delarna med hjälp av trädymlingar, fem stycken längs med varje anlöpssida, vilka har en diameter på 25 mm och en längd av 70 mm. Sedemera kommer man även att komplettera dessa med järnbeslag på utsidan av rodret. Tillverkning skedde också av mast och åror till följebåten, årorna var dock tvugna att sedemera kasseras pga för dåligt virke (gran).
V.44 1-5 November Upp	Tisdag 991102: På tisdagen letade man i Skåne efter ett bra ställe att inhämta vitmossa. Vitmossan är bäst till drevning pga dess trådighet och luftighet, vilket gör att den bättre absorberar vatten. Lunds botaniska museum fastställde även vid en analys av Skanörskoggens drev att detta rörde sig om en typ av vitmossa. Flera sökområden runtom i Skåne avslogs pga av bl.a. utdikning eller torvtäkt medan 6 påsar mossa uppbringades i Emmaljunga, Småland, för analys. Onsdag 991103: Uppsågning pågick av förytterstäven. Man hade under veckan även försökt med att basa och bordlägga de två förliga samborden, men båda hade misslyckats, troligtvis p.g.a. felsågning. Det är viktigt att man vid utsågningen av bordplankor tänker på att följa fiberriktningen, vilket annars kommer att påverka hållbarheten på träet. Harry Alopaeus ledde arbetet med turning och justering av spantmallarna, vilket gjordes med hjälp av långa lister som fästs vid mallarna med spik, varefter förändringar av dessa spikars lägen gjorde småjusteringar av mallens form möjlig. Det kommer att vara 19 bord på koggen, så man förstår att en hel del arbete föreligger. Harry var också fullt sysselsatt med att projektera spanten. Man påbörjade arbetet med en prototyp för förkastellet, som ska byggas i furu. Samtidigt gjorde arkitekten Stasia Cygan renritningar av Harry Alopaeus projekteringar för prototypens olika delar. Förkastellsprototypen byggs för att man ska se hur de olika delarna fogas samman samt fästes på förstäven och testa dess hållbarhet. Eftersom inte något sådant kastell gjorts på någon av de tidigare koggrekonstruk-tionerna är det viktigt att man finner ut problem och justeringar innan man påbörjar det egentliga bygget. Man ska exempelvis se hur pass mycket relingen behövs stöttas upp och hur mycket träpluggarna tål. Kastellet blir 3,8 meter långt och 2,2 meter brett vid basen av den triangelformade konstruktionen. Prototypen byggs i furu medan det riktiga kastellet kommer att tillverkas i ek. Utsågning av spunningar skedde i för- och akterstävens knän. Bordtvingar tillverkades. En försöksmodell utvecklades för skeppsdäcket.
V. 45 8-12 November Upp	Onsdag 991110: Turning och justeringar av spantmallar fortsatte, likaså arbetet med förkastellsprototypen samt tillverkningen av trätvingar. Under veckan hölls även kurser i sågning samt repslagning. Harry Alopaeus är nu fullt upptagen med att rita spant på autocaden, något som går i ett rasande tempo. Totalt är det 48 stycken som ska tillverkas, vilka består av dels en bottenstock, dels en upplänga.
V. 46 15-19 November Upp	Måndag 991115: Idag åkte den ryske båtbyggaren Misha med in till koggen och diskussioner hölls med Harry Alopaeus angående kravell/klink- tekniken på Skanörskoggen samt problemen med krympning av trä. Turning och justeringen av spantmallarna fortsatte. Tisdag 991116: Nu gjorde man ett nytt försök med att basa ena förliga sambordet (babord) och bordlägga denna. Detta misslyckades dock, då en över 30 cm lång spricka bildades ca 1,5 m från stäven. Wolfgang Gerde menade att plankan troligtvis var satt för hårt med tvingar vid mallens mest utskjutande del samt att man inte uppnått tillräcklig temperatur på virket innan formsättningen skedde. De förliga borden är tvugna att vara mer skruvade än i aktern, ca 90 grader på 2 meter, vilket gör att arbetet är mer komplicerat i denna del och risken att plankorna kasseras pga sprickbildning är större. Onsdag 991117: Idag gjorde man så ett nytt försök med att basa och formgiva babord sambord vid fören. Denna gång gick det väl. Trots att en bred spricka tidigt uppstod i plankan vid bordläggningen så gick denna igen efter att alla tvinnar applicerats. Anledningen till att det gick bättre denna gång låg antagligen i att man dels hade haft plankan i basen en timme extra (dvs 6 timmar istället för 5), dels att inte lika många tvingar användts som innan. Fredag 991119: Basningen och bordläggningen av styrbord för. Detta försök misslyckades dock pga sprickbildning. Detta berodde sannolikt på för långsam hantering i bordläggningsprocessen. Wolfgang Gerde menade att utifrån vad han kände med fingrarna så minskade plankornas temperatur från 100 grader, då de kom ut ur basen, till ungefär 50-60 grader på bara ett par minuter. Detta påverkar naturligtvis snabbt träets böjlighet och förmåga att vridas utan att spricka. Man har beslutat för att beställa 14.000 sintells (fjärilsformade beslag) som ska sitta i skarvarna mellan bordlaskarna. Dessa är utformade efter de fynd som gjorts på Skanörskoggen och mäter 55 x 55 mm från topparna på de rundade ändarna repektive de trekantiga "vingarna". Tillverkningen av sintells respektive spikar kommer att ske i svetsbart rostfritt stål (gammal beteckning A4-stål) som ej är syrefast men som beräknas hålla under hela båtens levnadstid (enligt Harry Alopaeus 50-60 år). Utbyte av sintells och spik skulle annars komma att bli en mycket dyrbar process efter det att koggen står klar. Mellanrummet mellan varje sintell i nåten kommer att vara ca 1 cm och de är anpassade för att spänna över en bredd på omkring 10 mm.
V. 47 22-26 November Upp	Måndag 991122: Basning och bordläggning av sambord, babord för. Sprickbildning. Misslyckades antagligen pga för långsam hantering. Uppsågning av betabalkar. Dessa går tvärs genom skeppet och kommer på ett för koggar mycket karaktäristiskt vis även att genomgå skrovet så att änden sticker ut ur skeppet. Balkarna mäter 15x 15 cm i gränssnittet och är 7 meter långa. De är dimensionerade efter ett bjälkfynd från Skanörsborgen som skulle kunna härröra från Skanörskoggen, då bygget av borgen sammanfaller väl med dateringen av vraket. I jämförelse mäter Bremenkoggens balkar 45 x 35 cm, vilket är kraftigt överdimensionerat och antagligen inte ett vedertaget byggmått. Tisdag 991123: Vitmossa hämtades från Emmaljunga, ca 1 mil från Markaryd och liggande på gränsen till Småland. Tre man hämtade in lite över 10 säckar mossa som ska användas till drevning. Mossan växer på myrar i klumpar om ca 30-40 cm och det är viktigt att den inte har hunnit frysa vid uppbringandet, eftersom den då smulas sönder. Totalt ska 60 säckar (600 kg) samlas in, något som dock försvåras av att mycket ris och löv täcker marken. Onsdag 991124: Basning och bordläggning av babord för. Lyckades! Man hade denna gång haft bordplankan två timmar extra i basen samt använde sig av en längre tving än tidigare, som fick grepp om hela plankbredden. Genom att inte dra upp bordet i dess ände mot stäven, slapp man därför de påfrestningar som sannolikt var grunden till att plankan sprack. Det fanns även påpekningar av att de tidigare bordens tjocklek tidigare hade hyvlats ned för mycket. Fredag 991126: Fyra man sändes återigen ut för att insamla vitmossa. Efter dagen hade totalt 30 säckar nu samlats in. Under veckan hade beslut tagits angående dimensionerna på spikarna till koggen. Harry Alopaeus hade först tagit fram spik med en tjocklek på 8 x 5 mm, men dessa var för grova då de ska kunna omböjas efter islagning och slås in igen. Man minskade således måtten till 7 x 4 mm. 4-5 olika typer av spikar kommer att tillverkas med 5-6 olika längder som spänner mellan 90 mm och 190 mm. Dessa är anpassade efter de olika bordens tjocklek eller för andra delar av koggen. Gemensamt är att de alla har ungefär samma tjocklek och storlek på sina runda huvuden, ca 40 mm i diameter. Huvudena måste sedan klockas, något som är viktigt för att träet kring spiken inte ska börja spricka. Klockningen innebär att diametern på huvudet kommer att öka något. Delar av spikar har hittats på Skanörskoggen, medan huvudena är framtagna efter Bremenkoggen. 17000 spikar i olika dimensioner kommer sedan att tillverkas.
V.48 29 November -3 December Upp	Onsdag 991201: Idag åkte en hel del av manskapet från koggen till Marinmuseet i Karlskrona för att där få en informationsrik föreläsning av Per Anders Daag angående bygget av byrdingen Aluett, från 1200-talet, samt postskeppet Hjorten från slutet av 1600-talet. En hel del erfarenheter spreds rörande problem inom dessa byggprojekt, bland annat att man även här drabbats av sprickbildning under bordläggningen av Hjorten. Torsdag 991202: Tillverkningen av förkastellsprotoypen fortsatte, liksom de slutliga ritningarna dito. Ett flertal justeringar hade gjorts för att uppnå rätt vikt och moment. Man gick på eftermiddagen igenom en idé för tätningen av nåtarna mellan borden. Det var först tänkt att en liten tapp respektive fördjupning skulle göras i mitten av ändarna för att borden här ska ligga helt mot varandra, något som förhindrade att man sedan drevade igenom. Metoden tillbakavisades dock senare med motiveringen att det var ett modernt sätt att lösa problemet på. Inga observationer har dock gjorts på Skanörskoggen som kan visa hur drevningen gick till. Problemet hur detta ska utföras är således fortfarande olöst. Dragnings och böjprov utfördes på de spikar som tagits fram. Detta gjordes med hjälp av en kofot och man kom fram till att huvudena, som är fastsvetsade, klarade en belastning på mellan 800 och 1000 kilo innan de gick av. Det utvisades också att man skulle följa de tunnare dimensionerna på spikarnas tjocklek, d.v.s. 7 x 4 mm. Beställningar gjordes för serietillverkning, dessa förväntas vara klara vid slutet av v.49 eller början av v.50. Fredag 991203: Man hyvlade ner höjden på borden så att dessa kommer att stämma med de slutliga måtten. Mätpunkter sattes ut med hjälp av en häftpistol för att mäta krympningen av borden. På eftermiddagen bordlades det första av den andra bordgångens plankor vid styrbord akterstäv. Utförandet gick mycket bra, vilket är en kombination av erfarenheterna från de tidigare bordläggningarna samt det faktum att bordet inte behövde vridas så mycket. Byggledaren Krister Hansson kommenterade hur viktigt det var att ha ett manskap som var förtroligt med arbetsprocedurerna samt att handhavandet gick helt rätt till, då någon av de tidigare nämnda faktorerna mycket lätt kan leda till ett misslyckande. Han menade vidare att varje bord var tvungen att behandlas efter individuella egenskaper, beroende på omständigheter, form och placering. Det finns således inga generella patentlösningar för bordläggningen som kan användas gång på gång, man måste anpassa sig och pröva sig fram hela tiden.
V.49 6-10 December Upp	Måndag 991206: Manskapet röjde upp efter stormen som drabbat Skåne under helgen och som bland annat totalförstört den skylt som visar infarten till varvet. En hel del plast hade rivits loss från byggställningar och bråte låg utspridd över området. Själva koggen hade dock klarat sig helt utan några skador, trots att orkanvindar uppmätts och att stora delar av Malmö tidvis varit lamslaget. Skeppet ska dock naturligtvis klara sig ute i hög sjö och kunna utstå värre belastningar framöver. Då dagen präglades av fortsatta stormvindar kunde inget vidare arbete ske på själva koggen, men man byggde vidare på förkastellsprototypen och gångspelet samt hyvlade ut en fasning på bordsplanken där drevet ska läggas. Harry Alopaeus fortsatte med att projektera spant på autocaden. Spantämnessökning kommer också påbörjas under veckan för bottenstockar repektive upplängor. Turningen är nu klar, då de översta borden kommer att föras upp med hjälp av ögonmått efter att resten av skrovet är färdigt. Stasia Cygan fortsätter med att renrita och justera ritningar över detaljerna i förkastellet, vilka används direkt efter godkännandet för byggandet av prototypen. Arkitekten Rasoul Mokarremi ritar samtidigt på en översiktsvy över koggens aktre parti. Väder: Mycket regnigt och blåsigt, omkring 9 grader. På eftermiddagen stormbyar. Torsdag 991209: Ytterligare en bordplanka sattes i styrbords andra bordgång. Fredag 991210: Diskussioner rörande tätningen av förstävens knä. Becket som användes mellan stäven och kölen hade kristalliserats och blivit för hårt. För att man nu skulle kunna få ordentligt tätt i stävknäet krävdes antingen att man använde sig av moderna metoder, vilket t.ex. skulle innebära att man sprutade in varm sikafleks i springan, eller att man högg upp en öppning i skarven och kom åt och drevade ordentligt. En tredje metod skulle vara att man lyfte upp hela stäven en bit för att komma åt. Stävknäet i fören är en mycket viktig del att hålla tätt då den annars riskerar att börja ruttna om vatten tränger in. Då man inte ville frångå den historiska byggtekniken avvisades sikafleksförslaget omgående och man lämnade lyftningen som en sista åtgärd. Istället skulle man nu hugga ut en 20-40 mm bred drevöppning där en tätning i form av vitmossa och djurhår appliceras. Djurhår har varit en mycket vanlig komponent inom drevningstekniken och hindrar att mossan faller bort. På Bremenkoggen användes drevsnören av hampa, något som är enklare att hantera men som skulle vara mindre lämpligt vid rekonstruktionsarbetet med Skanörskoggen, då enbart vitmossa påträffats på vraket. Man beslutade dock att hampa kunde komma på tal om försöket med mossan misslyckades. Enligt Harry Alopaeus skulle även tätningslister och sintells komma att vid behov användas för att se till att skarven hölls tät. Infästningen av den inre förstäven skulle dessutom komma att skyddas av sambordet.
V.50 13-17 December Upp	Tisdag 991214: Man gjorde tester inför drevningen av kravellborden, där man satte ihop två plankor med tvinnar och sedan försökte slå in mossa i skåran genom en drevöppning. Man utgick först med att enbart dreva från utsidan av denna bordprototyp och det fanns en hel del skepsis mot att mossan skulle hållas på plats då kravellborden till största delen är liggande. Efter försök så beslutades att drevöppningar skulle skäras ut i båda ändarna av bordskårorna och att man först skulle pensla öppningarna med tjära innan vitmossan, som var luftfuktig, applicerades. Försöken gav vid handen att drevöppningen borde vara 11-12 mm bred och 15-18 mm djup. Då man skulle slå in mossan i öppningen används ett s.k. drevjärn och dessa tillverkas på varvet av trä (ek). Drevjärn av metall är inte att rekomendera eftersom detta skulle vara för hårt och risken för genomslag föreligger. Drevjärnen har olika tjocklekar (3-10 mm) för att anpassas till olika förhållanden. Fredag 991217: Bordplankor skars ut efter mallar, samtidigt testade Harry Alopaeus anläggandet av tätningslist och sintells. Det visade sig efter några försök vara bäst om man slog i sintells efter att man böjt "vingarna" nästan 90 grader, något som även har bekräftats från Bremenkoggfyndet. Tätningslisten, vilken är elipsformad, visade sig inte kunna vara tjockare än 4-5 mm, då sintells annars kom att sticka upp för mycket och därmed riskeras att slitas av vid bottenkänning. Bredden på listen uppgår till mellan 10 och 11 mm, vilket är det maximala för att sintells ska kunna överlappa den. Ungefär 1800 meter tätningslister kommer att behövas bara för tätningen av utsidan av borden. Träslaget är ek och man bör klyva listerna ur stock för att få rätt fiberriktning. Sintells sitter som tidigare nämnts ganska tätt (1 cm) och slås i med ett speciellt sintelljärn som tillverkas av Finn på Fotevikens Museum. På insidan av de kravellsatta borden läggs även en 90 mm bred och 10 mm tjock innerlist som spikas över drevningen med rostfri spik. Denna innerlist är hämtad direkt från Skanörskoggen, där man även funnit uttag i spanten för dessa. Innerlister saknas helt på Bremenkoggen.
V.51 20-23 December Upp	Tisdag 991221: Fört att testa drevningens täthet har man byggt en vattentank. Denna är utformad som en stor trälåda som mäter 0,5 m i bredd, 2 meter i längd och som är 3 meter hög. Botten av lådan utgörs sedan av två testbord som drevats enligt tidigare nämnda metod. Genom att hälla på vatten ända upp till kanten på tanken får man sedan ett tryck på testborden och man kan se om drevningen håller tätt. Fred Hocker var på besök.

Upp