Vikingaskepp i Roskildefjorden

Tillbakablickar - så lades grunden till SVEG

(Från tidskriften Marinerat år 1998)
Av Birger Enoksson

Det är december månad och tillbakablickandets tid med funderingar och reflexioner över året som snart går mot sitt slut. Jag låter mina tankar vandra ytterligare i tiden och stannar upp ett drygt decennium tillbaka - året är 1987. Då var SVEG en nybildad förening med tre medlemmar: Björn, Jackie och undertecknad, med familjer. Vår verksamhet var inriktad på att utforska vikingatidens historia och levnadsvillkor. Det blev många utflykter till historiskt intressanta platser, museer, bibliotek, fornminnen och arkeologiska utgrävningar.

En av våra målsättningar var att göra dokumentärfilmer. Det här var en tid då intresset för experimentell arkeologi var i tillväxt. På olika håll började forntida miljöer byggas upp och gamla hantverksmetoder återupplivas. Utifrån det arkeologiska fyndmaterialet gjordes försök med rekonstruktioner av olika slag. Det var ett område som var väldigt intressant för oss att följa och tacksamt att dokumentera.

Tjock dimma gav spöklika effekter när vikingaseglatsen påbörjades. Foto/copyright: Ej Angivet

Tjock dimma gav spöklika effekter när vikingaseglatsen påbörjades. Danmark var något av ett föregångsland inom det här fältet, särskilt när det gällde skeppsbyggnad. Denna sommar yppade sig ett utmärkt tillfälle för oss att få delta i ett 25-årigt jubileum i Roskilde. 1962 var året då de fem vikingaskeppen, som nu exponeras i Vikingaskeppshallen, grävdes fram ur Roskildefjorden vid Skuldelev ca 20 km norr om staden. Där hade de utgjort en del av en spärranläggning som hindrade fientliga skepp att passera genom "Pepperrännan" och nå Roskilde.

Fynden representerar fem olika typer av vikingaskepp och har haft en avgörande betydelse för den marinarkeologiska forskningen. Själva utgrävningen, under ledning av Ole Crumlien-Pedersen, hade varit en speciell form av marinarkeologi ovan ytan, där fyndområdet i fjorden kringbyggdes och tömdes på vatten och arbetet utfördes på en konstgjord ö.
Vi begav oss iväg med jeep, husvagn och filmutrustning till norra delen av Roskildefjorden. Där hade de flesta av Danmarks dåvarande vikingatida skeppsrepliker samlats för att sedan bege sig i gemensam eskader mot Roskilde, på samma sätt som kung Niels, enligt Roskildekrönikan, hade gjort år 1133. Det var året innan han skulle göra sitt misslyckade försök att besegra Erik Emune i slaget vid Foteviken.

Runt om i Danmark hade skeppslag bildats och byggt skepp efter förlagor från vikingatida fynd. I sanning en imponerande syn och ett imponerande arbete. Två av skeppen, "Roar Ege" och "Skinnfaxe", har vrak nummer tre i Vikingaskeppshallen som förlaga. I eskadern ingick faktiskt också ett skepp från Sverige, Arnjot från Jämtland.

Nere vid stranden bredde lägerplatsen ut sig och mot kvällningen samlades alla besättningarna för en gemensam genomgång inför morgondagens seglats. Det var en sådan där riktigt sagolik sommarkväll, solen höll på att gå ner och i vattenbrynet och ute på fjorden låg vikingaskeppen. För sitt inre visualiserade Björn morgondagens soluppgång med vackra motljusbilder och en tidig uppstigning. De två övriga expeditionsdeltagarna var betydligt svalare inställda till att filma tidiga morgnar och sökte stöd i en hastigt påkommen teori: vikingarna anföll aldrig på morgonen.

Kort och gott, i den tidiga morgontimmen vandrade en ensam filmare längs stranden och tog vackra motljusbilder. Kvällen hade lovat mer än vad morgondagen kunde hålla. Gråkallt och regnigt sommarväder med felaktiga vindar var vad som bjöds. Det var ett sådant där väder som tränger sig innanför skinnet. Det var med andra ord ganska frusna och huttrande efterföljare till vikingarna som färdades ner längs Roskildefjorden. Själv minns jag också allt starkare hungerskänslor ju närmare Roskilde vi kom. Jag hade å det grövsta försummat provianteringen.

För att inte spränga alla tidsramar fick bogsering tillgripas. Skeppen anlände framåt eftermiddagen till Roskilde. Deras ankomst hade förvarnats genom vårdkasar som tänts längs kusten. Dimman hade brett ut sig över Roskildefjorden och gav en dramatisk inramning åt angöringen. Det var som om de vikingatida skeppen trotsade seklen och kom fram ur själva tidens dimma.

Nästa dag begåvades vi med perfekta vindar och fick ombord på Skinnfaxe en känsla av vad vikingaskeppen kan förmå när det gäller segling. Vi fick också en känsla av vad Björn kan förmå när det gäller filmning. Han sökte och hittade alla möjliga och omöjliga perspektiv och kameravinklar, både innanför och utanför relingen. Det enda som han avstod ifrån var en filmsekvens uppifrån masten.

Det var en fin vy att se Vikingaskeppshallen nere vid stranden med utsikt mot fjorden där alla skeppen låg. De forntida originalen i konserverat skick och uppmonterade på sina stålkonstruktioner på ena sidan glasväggen, på den andra de rekonstruerade vikingaskeppen i full verksamhet. På gräsfälten vid stranden hade marknadstälten rests och här kunde vi möta hantverkare och både få se hur dessa arbetade och få köpa deras varor. I smedjan hördes blåsbälgens andning och smedens hammarslag då det klassiskt formade tändstålet tillverkades. Många intresserade kunder testade kombinationen eldstål, flinta och fnöske.

Vi vandrade runt i marknadsvimlet dragandes på videokamera och tillhörande batterivagn. Hela tiden försökte vi se till att våra sladdar inte trasslade in sig i vare sig oss själva eller i marknadsbesökarna. På kvällarna satt vi runt lägerelden och riktigt njöt av en gemytlig och dejlig samvaro. Det var inspirerande att höra om de danska besättningarnas erfarenheter av vikingasegling och rodd. Det var så inspirerande att vi började smida planer för framtiden. Vi skulle också bygga vikingaskepp och ge oss ut på seglatser.

Efter några intensiva marknadsdagar vände vi jeep och husvagn hemåt. Bakom oss hade vi några väldigt intressanta dagar. Vi hade fått vara med om att se vilka möjligheter som öppnar sig för den som vill pröva på att levandegöra och experimentera med forntida tekniker och föra in historien i nuet. Efter åtskilliga timmar vid klippbord och skrivbord kunde vi presentera filmen "Vikingaskepp i Roskildefjorden". En film från Fotevikens Museum som vi varmt rekommenderar.