1. Spelet är för två personer. Den ene spelar svensk och har till sitt förfogande en kung och 8 drabanter. Den andre spelar moskovit med 16 moskoviter.

2. Spelet spelas på ett bräde som är 9 x 9 rutor (se fig.1). Mittrutan på brädet är särskilt markerad och kallas för borgen. På varje sida av brädet finns dessutom vid ytterkanten fyra rutor, som är markerade, så att de bildar ett T-format läger. Dessa rutor kallas lägerrutor.

3. Pjäserna ställs upp som fig. 2 visar. Kungen står i borgrutan omgiven av sina 8 drabanter, två i varje väder-streck. Moskoviterna står i läger-rutorna, fyra i varje läger.

4. Man drar lott om vem som ska spela svensk. Svensk har första draget.

5. Alla pjäser flyttas som tornet i schack, d.v.s. vågrätt eller lodrätt. Man får inte hoppa över pjäser. Diagonala drag förekommer inte.

6. En fientlig pjäs slås genom att man sätter två egna pjäser på båda sidor om den (se fig. 3).

7. En slagen pjäs tas bort från brädet. Det är tillåtet att flytta in en pjäs mellan två fientliga pjäser. Vill mot-ståndaren slå den inflyttade pjäsen måste han dra bort en av sina pjäser och sedan flytta dit den igen, eller också flytta dit en annan pjäs i dess ställe.

8. Kungen kan inte slås, utan måste inringas på alla fyra sidor. Om moskoviterna lyckas med detta har de vunnit spelet (se fig.4).

9. Svensk vinner spelet om kungen har en öppen väg ut från brädet, som moskoviterna inte kan blockera. När den som spelar svensk ser en sådan utväg, måste motståndaren varnas genom att man säger raichi. Annars får man inte gå ut i sitt nästa drag.

10. Om kungen har två utvägar samtidigt har han en given seger eftersom moskoviterna inte kan stänga två utvägar i samma drag. Den som spelar svensk talar om detta för motståndaren genom att säga tuichu.

11. För borgen och lägerrutorna gäller särskilda regler: Ingen pjäs mer än kungen får stå i borgrutan. När kungen lämnat borgen får han inte återvända dit. Varken han eller någon annan pjäs får passera genom borgrutan. Samma sak gäller också lägerrutorna. De är alltså stängt område för alla pjäser, som inte står i dem. Kungen kan därför inte söka sig väg ut genom moskoviternas läger.

En moskovit, som står i sitt läger kan delta i en attack på en drabant. En moskovit som står på den utskjutande delen av ett läger kan slås om svenska pjäser sätts på båda sidor om den.

För kungens del är borgen, när han lämnat den, och lägerrutorna fientliga. Detta innebär att dessa rutor kan vara en del av moskoviternas slutgiltiga inringning av honom. Står kungen bredvid borgen är det tillräckligt med tre moskoviter för att inringa honom, och står han vid ett läger med lägerrutor på två sidor behövs bara två moskoviter (se fig. 5 och 6).

12. En moskovit får flytta inom sitt läger, och han får passera andra lägerrutor, när han lämnar lägret. Har han väl lämnat lägret får han däremot inte återvända dit och ej heller passera igenom lägret.

13. I vissa lägen kan det uppstå s.k. evighetsdrag. Det kan gälla både vid utgång och inringning. För att bryta ett sådant dödläge måste den offensiva parten efter ett par upprepningar göra ett annat drag. Denna regel kan förklaras med hjälp avföljande exempel:
Kungen hotar att gå ut och en moskovit flyttas emellan för att blockera. Kungen flyttar då till en ny ruta och hotar att gå ut även här. Samma moskovit måste användas för att blockera även denna gång. Kungen flyttar tillbaka till första rutan och moskoviten flyttas också tillbaka för att blockera. När de beskrivna dragen upprepats ett par gånger, måste den som spelar svensk göra ett annat drag, eftersom det är denne som är den offensive.